Ridning I Skogsgärde.

Björkekullen i Svartrå ligger mellan Ullared och Falkenberg. Hit åker jag ibland. Här finns underbara promenadvägar och sjön Björkasjö. Här finns ett vandrarhem som ligger i lugn och fin miljö.
Här ligger också kulturgården Björkekullen där man får gå in på tomten och vandra runt.
Torpet Björkekullen har Johan och August Anderson satt sin prägel på. Under 1900-talets första årtionden odlade de upp stora åkerytor, byggde stenmurar och anlade terasser.
Johans barn fortsate att bruka och vårda marken.
1991 skänkte de fastigheten till Naturvårdsverket mot att myndigheten lovade att sköta husen och marken,på traditionellt vis.
Trädgården på Björkekullen har använts till både nytta och nöje. Gräsmattorna har slagits med lie för att ge hö. Grönsaker potatis och jordgubbar odlades i flera olika land. Johans döttrar Rut och Agnes planterade vackra blommor och anlade terasser och gångar.
Murarna kring huset, det mesta har Johan och hans söner byggt upp. Man har använt  stenarna till något nyttigt och kreativt. När man ser sig omkring ser man stenbord, smala och tjocka murar, stenhus ja till allt har sten använts.
August hus finns inte kvar. Det enda som syns att det legat ett hus här är brunnen och jordkällaren. August har gjort terassen som ligger i backen. På terassen och planen nedanför hade han gott om fruktträd. Det var äpplen päron och plommon. En del av frukten sålde han till kringresande uppköpare från marmeladfabriker. August var även vaktmästare i Svartrå kyrka och hjälpte folk med jordbruksarbete. Därtill brukade han åkern ovanför terassen.
Hur försörjde man sig på Björkekullen?
Jo August hade en liten snickeriverkstad, han gjorde mest saker till torpet. En av Johans söner tog över snickeriverkstaden och tillverkade köksinredningar möbler och fönster som han sålde.
Allra längst in i verkstaden fanns en frisersalong!
Johan började bygga det pampiga odlingsröset när han var 85 år,det tog honom fyra år. Det sägs att han gjorde det bara för att ha något att göra. Stenen kommer från marken ovanför som man samtidigt odlade upp. Stenarna fraktades med en stensläp-en slags släde. Man hade också en stenkran.
Björkekullen är verkligen värd ett besök.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0